Igår möttes jag av ett tidigt telefonsamtal av pappa, farfar har somnat in. 

Tur att mina kollegor satt jämte mig som stöd när beskedet kom. Tårar och sorg är inget konstigt. Men att sitta i en tågvagn full av okända människor var tufft. Trångt och ingen stans att ta vägen i känslan.  Jag ville bara springa hem och lägga mig i ett mörkt rum för att tänka, sörja och gråta. 

Idag har jag gråtit desto mera, det är skönt att gråta ihop med någon. Farmor och jag har pratat minnen. Vi både gråtit och skrattat. Farfar älskade att spexa, som att få klä i sig rollen som jultomte varje år. Fanns inget bättre. 

Du har alltid haft en väldigt speciell plats i mitt hjärta, och den platsen kommer alltid vara din. 

Farfar. Jag saknar dig! ❤